3.dje Juhos träning

Gårdagens träning passade Vinnia jätte bra och tillika var det jätte svårt för henne. Vi värmde upp på bästa möjliga sätt, det vill säga mycket trav och galopp så hon får jobba bort överlopps energi.Vi jobbade på volt i trav med att minska och förstora volten. Att samla sig är så svårt för Vinnia, el det är tungt men hon kämpa bra. Sen blev det galopp, korta galoppen på kort sidan och förlänga på långsidan. Förlänga kan hon!! OOOhhh hon har så härlig galopp!!! Men att komma tillbaka efter att få sträcka på sig är inte lika roligt. Men duktigt även här. Att korta sig i hörn och i svängar är riktigt jobbigt tycker hon ibland och lägg lite ”näää jag vill inte” på det så stärvar hela hästen. Det gick så några gånger förrän hon sen gav med sig! OCH sen när hon är med DÅ är hon kiva att rida!! Det är då man skulle kunna börja timmen 🙂

Jag väntar på att kunna ta några lite högre hinder med henne! bara för att känna på. Hon hoppar väldigt fint då hon har koll på alla benen! Så synd att Juhos hand inte är bra, annars hade jag bett honom rida henne 🙂

Ida var med mig igen så jag har film att visa! Jag har inte klippt bort nånting förrutom av traven på volten då det skulle blivit så långt.

Jag hoppade med nya bettet för jag ville prova, jag tyckte det funka bra så kommer nog fortsätta med det! Det är en aningen för långt åt henne men jag har beställt ett mindre så byter ut det genast bara det kommer med posten. Borde hinna få det till nästa träning som är om en vecka!

Det är riktigt roligt att träna med Vinnia, det blir vad det blir, det vet man aldrig men det är roligt nu i allafall. Jag är och har alltid varit sån som gillar att börja från början med hästar som inte kan något och jobba mig uppåt. Det är på dom man ser resultaten bäst. Att sitta upp på en färdigt riden häst och vinna är inte min grej. När många undrar varför jag inte tävlar Pampas mera så är det just därför att vi är ”färdiga” Vi har hoppat vårt mål och Pampas gör det bra. Varför skurra runt på samma ställe? Jag får inget ut av att fara runt på samma banor när vi inte kan gå frammåt. Jag la upp en gräns när Pampas var ung och det håller jag fast i oberoende om han kunde klara högre. För jag vill att det skall sluta bra och roligt och med hans självförtroende på topp! 🙂 Jag tycker det är jätte viktigt att rida så att det är roligt, inte kräva mer än du kan klara av el din häst kan. Det är inte värt det då vi inte blir rika på att tävla, tvärtom fattigare! Om du äger en 140-150 hoppare kan jag förstå att man har högre krav men allt under det hämtar tyvärr inga pengar..

Vad mitt mål med Vinnia är vet jag inte. Det finns inget mål ännu. Så alla framsteg är mål just nu!

Annonser

Ny vecka

Och Snart ny månad. Jess!! Nu är den värsta tiden bakom oss, februari är en kort månad och snart är det vår på riktigt. Vädret det senaste dagarna har ju varit fantastiskt. Åkern och terrängen är super att rida på just nu, så där passlit med snö så det är mjukt men inte för tungt! Plan är hård eftersom den är plogad men det gör inget när vi har hö åkern!! Jag har passat på att öva galopp ombyten med både pampas och nova. Med nova har det nog inte gjorts på väldigt länge och det märktes. Han byter ju lätt som en plätt om du byter varv, men på rakt spår och med vart fjärde- femte språng var lite rostigt. Men han hiffa det snabbt och gör det så förbaskat lätt sen när han kommer igång. Men som med allt med Nova måste man jobba sig till det. Med pampas har jag alltid nu som då övat detta och det går rätt bra, lite rusar han och stressar för åt honom har det alltid varit svårt. Men efteråt jobbar han så bra i galopp, det mjukar verkligen upp honom.

Elli och stella har nu haft två månader helt ledigt från jobb, och kommer få ha hela februari ännu ledigt. Sen i Mars skall jag börja rida dom igen. Men före det kommer jag nog få jobba mycket från marken, och ofta, varje dag till en början för att dom skall lugna sig. Nu får dom komma ut ca två gånger i veckan som jag longerar, går med dom el har dom med som handhäst bara för att dom inte skall bli så uttråkade. Varje gång exploderar dom..ordagrant!!! 

Sen då? Va mer finns att berätta? På fredag är det igen Juhos träning med Vinnia. Jag hoppas hennes brunst gått över tills dess. Idag var hon riktigt pisspotta och jag fick rida en god stund före hon blev trevlig. Hon skulle inte skritta i terrängen, och det sluta med att jag skritta halva länken bara för att hon SKA skritta. Till sist tog jag galopp på åkern och hon jobba fint!! Provar nytt bett på henne åxå men vet inte om jag skall hoppa med det el inte..? 

På sidan om alla hästar här hemma har jag varit och ridit en annan häst. Det är en unghäst som jag hjälper rida in. Jätte kiva valack som är hur snäll som helst. Lite lugnare än vad jag är van med här hemma👍 nog märker man att det är fullblod i mina! 

Måste avsluta här nu, klockan blir kvällstall men fortsätter en annan gång!

Juhos träning och träningen som inte blev av

För en vecka sedan var det Pampas tur att åka på Juhos träning, jag visste inte vad jag hade att vänta före jag började rida och märkte att det är ivriga Pampas jag satt på. Jag har hoppat några gånger hemma under vintern, senast den sista December med honom och då har han varit lugn. Så tänkte att han kanske inte skulle tagga till. Men jo då, det var ROLIGT att vara borta hemifrån och han lugnade sig inte före sista 10 minuterna av timmen. Annars spelar det ingen roll men han hoppar så mycket sämre när han är så där pigg. Hoppen blir stela och han blir het före hindret. Man får lixom inte några bra steg till hindren när han krullar ihop sig och galoppen tappar takten.

Juho tyckte endå han hoppade fint, dom några sprången som var avslappnade. Å han märkte genast att han hade ett bra huvud och bra inställning

Idag var det egentligen Lalles tur att träna för Juho men träningen blev inhiberad igår. Väldigt synd, såklart när man väntat på att få åka iväg. Nå vi bestämde att vi åker och hoppar för oss själva istället. Så jag och en annan från Broby stall stämde träff i manegen och byggde ihop lite gymppa övningar. Nova fick åxå följa med, Marie red honom medan jag hoppade.

Och vilken tur att Nova fick komma med. Han var så glad, på ditvägen gick han ordagrant över mig för han hade inte tid att vänta att jag skulle lasta honom, så han gick själv in. Jag höll på att stänga bommen åt Lalle och höll Nova med andra handen då han bara går in och buffar till mig på vägen 🙂 i manegen var han så pigg att Marie var säker på att hon kommer komma ner därifrån…ofrivilligt. Tur hände inte det 🙂

När han lugnat sig och vi just ridit klart fick Nova hoppa lite åxå. Kan vara han var så ivrig för att hindren var framme så ville ju inte göra honom besviken. Kolla så söt han är. Lilla Lisa.❤️

​ 

Lalle var lite spänd före vi började hoppa men efter några skutt hoppade han jätte fint, verkligen fint då man kände hur han slappnade av i ryggen. Han har haft hopp paus sen November och det har gjort gott tror jag. Han tog hindren på ett helt annat vis från stund 1 och är mycket mer självsäker. Han lyssnar när du ber honom ta ett steg till före hindret och han rusar inte iväg efter hindret som han gjorde förrut. Det här är väldigt avgörande för Lalle då hindren blir högre. Eftersom han vill hoppa ganska lågt över hindret så tar lätt frambenen i bommen. Om du inte får honom nära hindret slarvar han. Tidigare har han dragit iväg och själv bestämt när han hoppar av och det såg jag inga spår av idag!

​ 

Northern Light

TILL SALU

Säljer för uppfödarens del 3 årig fin släktad SWB valack.

Stamtavla

Första Andra Tredje Fjärde
Northern Lights (SWB)

04142805
Homme d’Honneur xx

01920598
1055
Sadler’s Wells xx Northern Dancer xx Nearctic xx
Natalma xx
Fairy Bridge xx Bold Reason xx
Special xx
Luth de Saron xx Luthier xx Klarion xx
Flute Enchantée xx
Rose de Saron xx Carvin xx
Zitza xx
Nadja (14) (SWB)

04982138
Leuthen I

04838013
825
Landgraf I

95006
Ladykiller xx
Warthburg
Fascha Manometer xx
Saale
Ninja (14)

04831924
16763
Alpen Fürst

517
Utrillo

432
Alprosen

6928
Pam (14) Astronaut

441
Pearl (14)

8557

Till dressyr el hoppning. Är besiktad UA i somras. 168 cm hög. Löshoppad och longerad. Trevligt lynne. Är färdig att börja jobbas med.

15841773_1393639617333385_1971645065_n15841658_1393638537333493_485156413_n

Hästen står i Sverige, för intresserade finns film och mera information!

 

Mysteri

Jag behöver igen era synvinklar på en grej. Jag skall förklara vad det är jag grubblar på! Säg gärna om ni kommer på någon bra anledning efter att ni läst vad jag har för funderingar! Har ni sett något liknande?

Så länge Nova och Pampas ridits har jag aldrig behövat skydd på dom. Dom båda går/springer med brett mellan benen så det tar inte i någonstans. Dom trampar sig inte och vet precis var dom har sina ben. Pampas t.o.m hoppar bättre utan skydd.

Efter att Nova kom hem efter ett år borta märkte jag att han var väldigt snubblig och dessutom ömmade på ojämnt underlag. Det var det första jag reagera på, efter att jag fick speglar till ridplan märkte jag en annan grej. Han slår i frambenen med varann! Hans framben går nästan i kors när han skrittar/travar, förstår ni hur jag menar? Så jag började använda skydd fram, såna här

Bildresultat för damasker till häst

Efter bara en vecka var dom redan slitna längst ner där det svarta börjar. Så han skavar på ordentligt. Jag red med dessa alltid, både i terräng och på plan. Även när jag longerat hade jag dom på. I terrängen tyckte jag mig märka skillnad snabbt, han sluta snubbla!

För en par dagar sedan när jag red på ridplan och nu idag igen såg jag i spegeln att han inte längre stöter i benen i varann!! Inte i skritt och inte i trav. Vad jag nu vill veta är att är det för att han tappat el ändrat musklerna så mycket när han var borta som han slått ihop? eller är det ridstilen dom haft? Vad är d som gjort att han ändrat så där radikalt? Och nu på några månader har jag omedvetet fått bort det igen? Att musklerna drar i hop sig el minskar förstår jag, men hur kan han i cm bli smalare mellan frambenen? skelettet kan väl inte ändra?

Jag kollade skydden idag efter att jag ridit och dom har inte slitit alls sen jag då för en bra tid sen kollade hur slitna dom var. Jag kommer följa med läget, och jag kommer fortsätta ha skydd åtminstone i terrängen då jag tycker det ger lite stöd åt honom. Men jag hoppas så klart jag kan skippa skydden igen en dag. Inte för att det är ens jobbit att lägga på dessa skydd. Dom är ju sjukt enkla och sitter väldigt bra på honom.Det har redan blivit en vana att ha dom, men om hästen inte behöver skydd så är det onödigt att ha dom. Speciellt sommar tid då det är varmt och det är inte alls är bra att benen blir varmare än vad dom normalt skulle bli utan skydd!  Kan ju inte vara speciellt bekvämt heller att ha något som spänner runt benen.

Va tror ni om det här?

Rida ensam i terräng?

Rider ni hellre MED eller UTAN  sällskap i terrängen? Beror det kanske på vad ni har för häst?. En del är ju jätte osäkra i terrängen. En del är bättre att vara ensamma ut med.

Jag gillar att rida ut ensam! Kanske för att jag har hästar som är bättre ensamma än med sällskap.? Men annars åxå så gillar jag att kunna fara exakt i min takt. Galoppera när jag vill, stanna när jag vill och inte behöver fundera att hur går det för den andra.

Pampas är det inte så stor skillnad om jag är ensam med el har kompisar, bara att Pampas måste jag rida först med. Så då måste jag ha med mig en häst som kan gå bakom ifall vi skall ha sällskap. Sen har Pampas en tendens att smitta av sig bra vibbar åt den andra hästen. Flesta hästar beter sig bättre med honom som sällskap än med någon annan från stallet. Vi har kommit fram till att det måste vara hans självsäkerhet som gör att den andra hästen känner sig trygg. Pampas har fungerat läromästare åt många hästar som behöver lära sig gå i terrängen.

Nova och Lalle är båda bättre ensamma tycker jag, båda två är såna som kokar lätt om det blir galopp och dom måste vara bakom. Som första i ledet går det sen ok. Men speciellt Nova är 10 gånger bättre ensam. Idag red jag Lalle ensam och han var så härlig, vi galopperade långa sträckor och han var inte alls stirrig el knyckig som han kan vara. Inte stark och inga bockar. Helt perfekt. Tänk vad det har ändrat med den hästen, han var ju livrädd för allt i terrängen för en par år sedan och gjorde inget annat än bockade i galopp. Du fick han inte 100 meter från gården i början före han skulle vända hem. Nu är det spetsade öron rakt framåt och rask skritt från början!

Vinnia jobbar jag med! I början hade jag alltid sällskap då hon var så otroligt osäker. Hon våga ju knappt gå ner till ridplan ens. Sen började jag rida samma runda varje gång ensam med henne så hon fick mod att gå den själv. Nu har jag varit på flera längre rundor med henne och det har gått nästan smärtfritt. Hon stanna alla gånger och försöker vända hem när vi är ca 1-2 km hemmifrån. Trilskas och försöker skrämma mig men går sen alltid snällt efter att hon märker att det inte lönar sig. Vad som är bra med henne är att hon inte är rädd för något, förutom vatten 🙂 Jag menar hon ser inte på postlådor el stenar i skogen som ex Nova kan göra. Hon är relativt trafiksäker med tanke på att hon inte varit i trafik förrän hon kom hit. Vinnia är ännu bättre med sällskap men blir bättre och bättre ensam. Och enda sättet att bli bättre är ju att öva! Men av alla hästar här i stallet är hon nog den jag helst tar om jag skall rida ut med någon. El Pampas..

Macarena blir fruktansvärt stark om du rider efter en annan häst i galopp. Jag har ALDRIG varit med om en häst som är så död i munnen som hon. Du kan lika bra lägga ett rep runt ett träd och dra. Samma känsla. Så hon är åxå bättre i terrängen ensam på det viset. Sen har hon tyvärr en annan dålig sida som kommer fram när hon är ensam, fast hon varit fälttävlans häst VILL hon helst inte gå ensam ut. OM du försöker stanna henne på väg hemåt flippar hon. Alltså totalt. Vi har fått lite pli på det här men det finns fortfarande kvar. Har jag Stella som handhäst är hon nästan bäst. Då har hon ingen att tävla med på samma vis och tillika trygghet vid sidan om.

Så i stora hela är alla hästar här bäst i terrängen om du rider ut ensam. Alla hästar här har en tendens att koka över lite i galopp så att fara ut allihopa är ingen bra ide 🙂 Endå brukar vi göra långritter 2-3 gånger per år där vi far hela stallet och efter ca 10 km lugnar dom sig och det är riktigt roligt!

Gammal bild, har inget nytt material.

Ett inlägg av ponnymamman

Det var häromveckan. Jag satt i en stallkafeteria och hörde några personer prata om diverse stall de haft sina hästar i.
Och jag påmindes om hur många ser på stallägare.
Det verkar vara helt legio att tala illa om dem och tycka att de aldrig gör tillräckligt, även om de jobbar sju dar i veckan.
Det finns få som är så medvetna om vad det goda i livet kostar som hästägare. De flesta av oss sliter hårt och försakar mycket för våra hästar.
Men det finns en sak som inte ens alla hästägare fattar, och det är vad det kostar att ha stall.
Krasch! Där rök en boxvägg. Pjoiingg! Där sprängdes en fjädergrind. Bonk! Där sprack en vattenbalja. Swoosh – det var elräkningen som sköt i höjden för att man installerat varmvatten.
Det är ju så, att man ser mest till sin egen situation. När jag för 15 år sedan köpte min första häst i vuxen ålder jagade jag mig blå efter lägsta möjliga stallhyra. Sen irriterade jag mig på vad som var dåligt.
Jag skäms faktiskt när jag tänker tillbaka. Snacket inackorderingarna emellan handlade ofta om brister.
Ridbanan var för hård. Man fick byta glödlampor själv. De sandade inte på vintern. Nä, men vi hade våra hästar där för en spottstyver, och stallägarna hade andra jobb också.
Väckarklockan kom när en stallägare åkte bort i fjorton dar. Då fick vi inackorderade ta hand om ruljansen. Shit vad med jobb det var! Aldrig hade vi varit så glada att se vår stallägare som efter de där två veckorna!
Nästa ögonöppnare var ett kollektivstall. Där fick vi göra allt arbete själva och även ombesörja och betala underhållet. Det var då jag började inse vad det kostar att hålla en gård i skick – och hur mycket jobb det är.
Tack vare åren i kollektivet var jag alltså inte helt blåögd när vi köpte gård. Jag visste vad elaggregat och bunkar och grus och grepar kostade. Jag hade ett hum om livslängden på en skottkärra och jag visste vad det innebar att sköta om en beteshage.
Ändå blev det en kalldusch att börja ta emot hästar. Den första sprängde grindar och tuggade sönder fönsterkarmar och åt lika mycket som våra två egna hästar tillsammans.
Den andra sparkade sönder boxväggar. En tredje käkade stolp, och våra egna har förstås också sönder en del.
Stall kostar pengar! Massor. Det är stort slitage på mark och byggnader.
Småreparationer håller man på med ständigt, och mellan varven krävs större ingrepp. Bland det första vi gjorde var att byta ut en massa gamla ruttna stängsel. En enda trästolpe kostar 50 spänn – där gick 55 000 kronor på en gång…
Såg ni vad jag skrev? Stängsel för 55 000 kronor!Och det var ändå bara vintarhagarna. Året därpå stängslade vi in sommarhagarna för ungefär lika mycket.
Vad jag vill säga är, att man får väldigt mycket för en stallhyra.
Ta en båtklubb som jämförelse. Tänk er om ägaren av en marina skulle byta plats på båtarna ett par gånger om dagen och dagligen kollade att de inte läckte eller hade fått repor. Om båtarna hade sönder saker och åt 10-15 kilo mat varje dag utportionerat på 4 tillfällen och producerade en skottkärra full med avfall dagligen – vad tror ni en båtplats skulle kosta då?
I stallhyror ingår också en massa tjänster man kanske inte alltid tänker på:
* beställning av foder och strö
* bortforsling av sopor och ensilageplast
* grusning av problemställen och vägar
* putsning av beteshagar
* harvning av ridbanor
* tömning av gödselstacken
* byten av trasiga stolpar etc
* reparationer i största allmänhet
* rensning av avlopp
* inköp av nya grejer
Lantbrukarnas Riksförbund LRF ska ha räknat ut att den faktiska kostnaden för en stallplats på en anläggning med box, hage, ridhus och vitt betald personal landar på 10 000 kronor i månaden.
Det har ju inte många råd med, så de flesta stallägare löser det med att själva vara personal, även om de har andra jobb. Och med att låta inackorderingarna vara med och ta pass.
Alla ni som driver stall utan att få så mycket över – det är ni som gör det möjligt för vanligt folk att ha häst.
Ni är hästvärldens mesta sponsorer.
Om alla stallägare bestämde sig för att tjäna pengar på sina stall skulle antalet hobbyhästar i Sverige sjunka drastiskt.
Det skulle bli som i de flesta andra länder – ridning skulle bli en ren överklassgrej.
Som sagt, jag skäms över att jag då för länge sedan inte insåg hur mycket jag faktiskt fick för min stallhyra. Jag är övertygad om att även de mest sura och vresiga och bristfälliga stallägare därute gör så gott de förmår.
Det är min förhoppning att de här raderna får någon därute att tänka efter lite mer än vad jag gjorde när lusten att klaga väller upp.
För det är tufft och tungt och dyrt att driva stall. Och det blir inga pengar över.

Juho träning – Vinnia

I Söndas hade jag Vinnia med på Juhos träningar, på Fredag är det Pampas tur. Nästa Fredag är det Lalles tur och sen sista träningen den här månaden tar jag Vinnia igen. Alltså en häst per vecka.

Det är länge sen jag var på en träning sist och red själv. Förra året satt jag bara och såg på när andra tränade. Tror det är nästan 2 år sedan jag red för Juho och det var med Nova. Han var förvånad att jag hade så stor häst den här gången 🙂

Vi gjorde jumppa övningar i Söndas, sånt som jag aldrig gjort med Vinnia förrut. När jag såg hela uppsättningen skratta jag för mig själv men det gick faktist rätt så smidigt allt. I början måste ju Vinnia spjäxa och vara stoig men när hon släppt värsta energin av sig började hon vara ridbar och kämpade fint. Som nästan alla ridpass är.. Juho sa att hon är klok och lär sig fort. Dessutom tycker jag hon var väldigt ärlig på hindren och väldigt kvick i benen. Klumpedunsen som inte  helt har koll på sina ben i allt annat visste exakt var hon hade dom i en studsserie. Lägger film så ser ni själva. Eftersom hon har en stor galopp hade vi svårt att få in två galoppsprång mellan hindren där det va 9 meter i mellan. Men efter flera försök kortade hon sig så pass att det gick fint. Juho sa att det här måste jag göra oftare för att hon skall börja bära sig själv bättre. Och det skall jag göra bara vi kan hoppa hemma igen.

Snöstorm

Jag såg igår fram emot att det skulle komma snö och bli varmare!! Idag ser jag inte alls fram emot det. Ush det är snöstorm. Blåst, det värsta jag vet. Sitter inne och väntar i hopp om att vinden lättar så jag kan gå ut och rida.

Men tur iallafall att kölden släppt. Tyckte så synd om kissona som inte varit mera ut än till stallet på wessan. Och dit har vi fått bära dom😔 dom har haft så tråkigt. Kaninerna har inte heller rört på sig mycket annat än när jag hämtat mat åt dom. Dom ligger inbakade i halmen och värmer varann.


En del hästar har druckit lika bra som när det är varmare, en del just inget, åxå där tur att kylan inte varade längre. Dom som inte dricker bra ha fått gröt varje kväll och som soppa. Det har funkat bra.. 

Hästarna är motionerade även fast det varit kallt, det dumma är ju att dom inte bryr sig om kölden, dom är piggare än någonsin och verkligen i behov att röra på sig. Igår var jag runt Börjes med Vinnia, ensam för första gången!!! Det är en 7,5 km länk som vi bara varit en par gånger på med sällskap.Det var inte meningen att fara hela vägen men stoet kunde inte bete sig för fem penni när vi kommit halvvägs. Backa och pep och protesterade. Så jag blev arg och tänkte att jaaha, kan du bråka kan jag åxå. Vi far en längre länk. Med lite jävlar anamma kom vi runt den hur fint som helst!!👌🏻

Min nya rock funkar bra så länge det inte blåser el om du galopperar i motvind. Då blåser den upp och släpper såklart in kall luft på benen. Vad jag saknar är att det kunde finnas någo gummiband man kunde sätta fast den i ex stövlarna så den inte slipper och fladdra. El en gummilänk runt benet. Star riders ridbyxorna som jag åxå lova värdera är som jag sa långa, fast dom passar i övrigt är benen konstigt långa. Silicone på knäna är bra men inte nå bättre än nå andra siliconbyxor. Gummibandet vid midjan knölar ihop sig. Dom ör bekväma, men så är många andra av mina ridbyxor åxå. Så förrutom att dom har häftiga färger tycker jag inte dom är så extra. El jo för priset skull är dom kanske lite extra. Då andra liknade ridbyxor är betydligt dyrare.

exakt som mina egna ord

Håller med till fullt förutom att jag inte tycker det är fel att föl och unghästar står i box över natten. Bara dom inte står inne mer än bara natten då såklart. Och det här är för att jag inte gillar att 2 åringar tas från lösdriften och knappt blivit hanterade före det. Jag vill ha en unghäst som lyfter benen och går att leda som ettåring. Och inte står på 2 ben och sparkas. En liten lösdrift med bara några hästar i är ännu ok men dom stora där det kan va 50 hästar är inget jag gillar. Men till texten från Hippson!

SÅ FÅR DU EN HÅLLBAR HÄST

Att skaffa häst är ett stort äventyr, det är som att gifta sig. Man blir förälskad men får också en del saker på köpet, som man inte hade en aning om. Det vi pratar väldigt lite om är vilken hållbarhet man kan förvänta sig av sin häst, säger han.
Hållbarhet är hästens viktigaste egenskap. Är den halt har vi ingen nytta av den, oavsett talang. Det finns en hel del ärftliga faktorer som påverkar hållbarheten. Därför tycker Ingvar att vi ska avla på individer som har tävlat och presterat inom sporten. Då vet vi att deras kroppar håller för arbete. Men även miljöfaktorerna är viktiga. Och de skiljer sig väldigt mycket åt beroende på var hästen är uppfödd.
– I exempelvis Holland är de jätteduktiga på avel, men har inte så mycket mark att släppa ut unghästarna på.

De två första åren avgör
Ingvar berättar att hästen är det djur som har längst och smalast ben i förhållande till sin kroppsvikt. Evolutionen har utvecklat hästen till den varelse på jorden som bäst kombinerar snabbhet och uthållighet. Under miljontals år har hästar dessutom förflyttat sig många mil varje dag för att hitta föda.
– Under fölstadiet och under de två första åren läggs grunden för hållbarheten. Då måste hästen få röra sig fritt, på kuperade arealer, dygnet runt. Det ger starka senor och bra koordination. Om hästen inte har fått bygga upp sig under de två första åren kan man inte fixa till det i efterhand, då har tåget gått. Veterinärerna älskar klena hästar, de blir stadiga klienter, säger Ingvar.
Han menar att vi i Sverige, med vår natur, har fantastiska möjligheter att föda upp hållbara, härdade och starka hästar. Men tyvärr utnyttjar vi inte den möjligheten fullt ur, alldeles för många unghästar står för mycket på stall med en massa halm, och går i för små och platta hagar.
– I våra konkurrentländer finns det i stort sett inga marker, så på många ställen måste de ha hästarna i box på vintern. Hur snygg en sådan häst än är kan det finnas risk för att den inte håller, att man köper sig problem. I alla fall om inte hästen har en stark genetisk konstruktion. Vi ser mer skador på de hästar som är uppfödda så.
Ingvars förslag är att vi i Sverige borde ta fram en kvalitetscertifiering av anläggningar för uppfödning av högkvalitativa, värdefulla hästar. Då är han övertygad om att toppryttare i hela Europa skulle skicka föl och unghästar hit.
– Vi svenskar är lite tröga, vi utnyttjar inte de fantastiska möjligheter som finns.

Varierande underlag
Underlaget är också en faktor att räkna med. Inte minst behöver unga hästar få gå på varierande underlag.
– Jag skulle önska att vi födde upp hästar i stora hagar med olika underlag, där det var kuperat och hästarna fick ströva en bra bit för att nå foderautomaterna. Då anpassas hästkroppen till att klara av varierande underlag i framtiden.
Som ridunderlag för vuxna hästar berättar Ingvar att det som är mest obehagligt för hästen är om underlaget ”släpper”, alltså om friktionen är för liten. Ett underlag ska ge bra grepp, men greppet får inte heller bli så bra att hoven fastnar helt. En liten glidning är nödvändig.
– När du föder upp en häst ska du låta den gå på så varierande underlag som möjligt, men det gäller även när du rider. I England låter man till exempel fälttävlanshästarna göra ”road work” i skritt på asfalt, för att successivt härda benen, säger Ingvar.
Han berättar att Jan Jönsson körde ”road work” med sina hästar på Flyinge, och de var alltid torrast och finast i benen av alla individer i stallet.
– När hästen sätter ner foten på hårt underlag förspänner den tån. Då blir de små, stabiliserande musklerna mer aktiva och tränas upp. Det ökar cirkulationen och ämnesomsättningen, och ger sundare ben.
Självklart går det att överanstränga hästen om man rider för mycket och för länge på hårt underlag. Den får inte bli varm i benen efter jobbet – då har man gjort för mycket. Men Ingvar varnar också för väldigt mjuka ridbanor.
– Man kan lura sig och tro att ett mjukt underlag gör att hästen får längre steg. Men det sker inte på ett naturligt sätt. Den ”springer på musklerna” och så småningom kortas istället det naturliga steget. Det blir en ”snöeffekt” med djupt underlag, det fina steget är en skeneffekt.
Att rida på mjukt underlag är absolut något man kan göra då och då. Men gör det inte dagligen, säger Ingvar.

Stärk hästens bakdel
En av de viktigaste faktorerna för hållbarhet är självklart hur hästen rids och tränas. När vi sätter oss på dess rygg utsätts hästkroppen för en kraftig störning. Hästen har redan utan ryttare 60 procent av sin kroppsvikt på framdelen. Och eftersom ryttaren sitter framför tyngdpunkten ökas belastningen av frambenen ytterligare.
– Det gäller att kunna utbilda hästen så att bakbenen blir starkare, kan krökas och bära mer vikt. Det ökar hästens möjlighet att hålla. Vissa ryttare flänger omkring med hästen i framvikt. Då går hästarna väldigt ofta sönder i frambenen.
Ingvar tycker att man ska ta hjälp av en duktig unghästutbildare om man inte är så duktig själv.
En bra ryttare kan inte bara utbilda hästen effektivare, han eller hon kan också läsa av hästen.
– Jag tycker att man ska vara observant på i vilken utvecklingsfas unghästen är. Exempelvis treårstester är jättebra, men det finns ingen naturlag som säger att ni måste vara med. Om hästen är inne i en tillväxtfas är det bättre att stå över.
Det tar lång tid att utveckla sig till en bra ryttare, som kan utbilda hållbara hästar som presterar sitt max.
– Jens (Fredricson, reds anm.) brukar säga att du  tyvärr förstör tre-fyra hästar innan du blir en bra ryttare. Det räcker inte att rida en timme om dagen för att få tillräckligt med känsla för att kunna utbilda unghästar.
De flesta av oss är enligt Ingvar för försiktiga när vi rider vuxna hästar, vi tränar för lite och får ingen effekt. Sedan finns det ett gäng som flåbusar runt, och rider sönder hästen, och så finns det några få som verkligen har känslan att träna upp ett djur på toppnivå.

Visitera dagligen
Att hålla koll på sin häst, och hitta eventuella skavanker innan de utvecklas till skador, är enligt Ingvar avgörande.
– Ryggen och benen ska man prioritera. Känn igenom hästen varje dag. När du palperar ryggen ska det ligga två mjuka och spänstiga muskler på var sida om ryggraden. Är musklerna spända måste du göra något åt det, se över sadeln och prata med din veterinär. Låt gärna en duktig tränare rida igenom din häst då och då, och känna så att hästen är mjuk och smidig.
I övrigt tycker han att vi ofta förmänskligar hästarna för mycket. Till exempel skos många hästar för tidigt, trots att nästan alla unghästar – som rids på bra underlag – kan gå utan skor fram till fem eller sex års ålder.
– Då utvecklar de en bättre hovkvalitet och ägaren sparar pengar… Det har blivit så att man slår på skor bara för att hästen ska gå ett treårstest. Skorna är ett stort ingrepp i hovens funktion – behöver du dem på testet så dra gärna av dem efteråt, säger Ingvar.
Blir hästen öm kan man rida den på mjukt underlag i ett par veckor. Så naturlig hästhållning som möjligt är det Ingvar Fredricson förespråkar.
– Att lägga på två-tre täcken och bandage upp till naveln är förmänskligande påhitt. Hästarna är djur och ska behandlas som djur. Sedan är det ju ganska stor skillnad beroende på inriktning. Av någon anledning verkar dressyrhästar behöva mer lindor och täcken än hopphästar. Och det är ju ändå precis samma sorts hästar…